Success is predictable

Två timmar distans på morgonen, en timma styrka på kvällen.
Styrka på morgonen, löppass efter lunch, styrka igen på kvällen.
Träningstävling förmiddag, styrka kvällen.
Tre timmar distanspass cykel morgon, inomhusintervaller kvällen.
Distanspass skog förmiddag, cykelintervaller kväll.

Dag in dag ut, det är mörkt när man går upp, det är mörkt när man går och lägger sig. Man tränar, jobbar, äter, tränar lite mer, äter igen och somnar sedan. Vecka för vecka, månad för månad. Jag valde att efter säsongens slut i höstas att inte ha någon viloperiod, jag ansåg mig tillräckligt mentalt stark för att gå direkt på vinterträningen och kände att jag behövde så mycket försprång jag kunde få i min träning jämfört med konkurrenterna. Givetvis en chansning att hoppa över viloperioden, att risken för att släppa upp träningen för tidigt i vår skulle ge en för tidig formtopp och att träningen sista veckorna skulle bli inkonsekvent. Men då jag gjort jobbet nere i gruvan under sex månader tid i vinter har jag nu dem senaste tre veckorna vågat vila och kört mer tävlingsfart i skog, och formen har då även kommit som ett brev på posten.


Söndag 6 April. Första segern i H21 2014
Torfejden

Söndag 13 April. Andraplats och stabilt lopp.
Urban-Hjärne kampen

Torsdag 18 April. Bra lopp med skön tätkänsla genom hela loppet.
Förstasträckan Stigtomtakaveln

Söndag 20 April. Att komma femma i H21 E2 med 90 startande och att dessutom vara garanterad en plats i E1 nästa helg säger väl kanske nått om att målet "Orka en långdistans" är klarat.Sträcktider

14,4 km. 94 min. 6:33 min/km. Jobbigt som fan men fint som snus. 

Om två veckor är det dessutom 10Mila, vårens viktigaste tävling, målet sedan fler år tillbaka är att få ta en plats i Ok Tisarens förstalag, jag har nu under April visat vart jag står och hur bra jag är, om sedan Uk tycker det räcker för en plats i förstalaget, får jag reda på imorgon.

Nu ska det bli skönt att återgå till vardagen efter en mentalt och fysiskt jobbig tävlingshelg, det vill säga tillbaka till 100% studietakt på Örebro Universitet. Den här veckan kommer bjuda på bland annat pizzabak, skogspromenad, hästridning, grottutforskning, bergsklättring och givetvis skönt häng med alla inte allt för friluftslivsutbildade klasskamrater! 

Film från Hede

Satt och pillade lite med materialet från Hede, här är resultatet:

Hemkommen!

Precis hemkommen efter 60 mils bilkörning i ett fantastiskt fint väder som utan tvekan hade dugt för ytterligare en dag i dem Svenska fjällen. Ska nu utan att gå in på några djupare detaljer förklara hur man på tre dagar fyller alla slags depåer i kroppen både energimässigt och mentalt. En bra början är att blanda sex nationaliteter, en åldersskillnad på 20 år, obildade till doktorander och en jäkla massa skön atmosfär i fyra olika fjällstugor på en camping ingen visste fanns.

Första dagen blev ett äventyr utan dess like för dem flesta på kursen. Jag kunde inte hålla mig för att dra lite på smilet när vi för första gången skulle ta oss upp till en värmestuga på en fjälltopp 2,2 km från där vi parkerat bilarna. Många i vår grupp hade inte ens stått på ett par skidor innan, och när det var ospårat, och uppför utan dess like, hände det ibland (läs: hela tiden) att någon föll.

Dag två bjöd på ett fantastiskt fint väder. Inte speciellt mycket kläder krävdes denna dag på kroppen för att hålla sig varm när dem tre kilometerna till våffelstugan väntade på oss. Väl vid våffelstugan fick vi en "uppgift" av våran lärare, en uppgift jag aldrig tidigare fått, men gärna får fler gånger. Den gick ut på att man helt själv under en timma skulle göra ingenting på fjället. Och med tanke på att: det fanns en bergstopp några hundra meter ifrån vår utgångspunkt, det var strålande sol, jag var den enda som pallade bestiga toppen, jag njuter av att få sitta själv ibland och att utsikten från toppen var rätt okej så kändes denna uppgift ganska accepterad att få.

Dag tre bjöds vi på kraftiga vindar och snöfall, riktigt himla härligt att få känna att det biter till i kinderna och att det är på riktigt, att det inte längre är en lek och dans på rosor. Destinationen för denna dag var även den givetvis en våffelstuga, och ack så fint det var att få komma in (dock något förvånad ägare). På vägen tillbaka sedan hade jag ett känslosamt samtal med våran lärare som sa att han var alldeles rörd över att få se dessa tjugo människor som aldrig tidigare stått på ett par skidor faktiskt kunde ta sig från punkt A till B med en skidstil som faktiskt kunde kallas skidåkning trots rätt extrema förhållande för just längdskidåkning. Jag höll absolut med och tänkte efter att deras prestation faktiskt måste nämnas! 

Utöver all skidåkning blev det i vår stuga bland annat en del sena kvällar, nån öl, skitsnack med Ylva 40+ (Notera nu att du faktiskt gjort tillräckligt stort intryck för att få vara med på bloggen), vi hittade Mange på mjölkpaketet, jag skrämde slag på några Spanjorskor (haha), jag blev bjuden på kaffe av Jakob typ 5 gånger, Herman från Hong-Kong tyckte det var bättre att borsta tänderna innan frukost, men den som inte får gå onämnd är Ida, den sköna Svensken, (väldigt lättskrämd), som vi får ta hand om i Ödeshög efter vi skrämt skiten ur henne.. 

Nedan följer lite fler bilder som togs under veckan:

Herman och Stephan (lärare)

Ida och Mange

Ylva Och Ida

Jakob

Reserverar mig för alla stavfel, felskrivningar och skrämmande meningsuppbyggnader i denna text, men den här kursen lär inte ut nånting av det, vilket är helt underbart, fullt fokus på att må bra istället, och det är precis vad jag gjort! 

Korvgrillning 7,5p

Dem senaste månaderna har jag oroat mig över en enda sak, hur jag ska ta mig igenom kursen Outdoor education and recreation utan att dö. Åtskilliga samtal fram och tillbaka med både lärare, överlevnadsexperter och vildmarksguider har skett. Vad ska jag ha för kläder? Vad blir det för väder? Behöver jag någon speciell utrustning? Hur använder man turskidor? Hur kallt kommer det bli att sova i en snöbivack? Vilka andra stjärnor ska jag gå med? Kommer jag klara det trots att kursen är på Engelska?

I måndags började så äntligen allvaret.. Nervös, beredd på det oförberedda och jäkligt laddad satte jag mig i sal G102 på Örebro Universitet.  Kort introduktion och sedan direkt ut i skogen.. finner ganska snabbt en annan skön Svensk och känner mig relativt trygg i gruppen. Väl i skogen gör vi upp en eld.. och ungefär här börjar jag inse vad för klass jag hamnat i. "Can I throw the apple in the fire?" "Wow, the fire is actually hot!" "What is this? (pekar på en orienteringskärm)".. Mina klasskamrater är uppenbarligen inte några stjärnor på vildmarksliv.. dock verkar dem jäkligt sköna socialt. Och resterande tiden under Måndagen sitter vi  i skogen och grillar. 

I Tisdags.

Grillade med 23 sköna dudes ute i skogen hela dagen. 

(På kvällen väntade sedan ett pass på gymmet med Sofia, ett lugnt ben max-pass med fokus på tekniken.. trodde jag. Drygt två timmar senare var min förmåga att gå kraftigt reducerad) 

Idag.

Dagens dubbla pass med orienteringsgymnasiet genomfördes med en smärta i benen från gårdagens gympass som förmodligen inte kan beskrivas med ord. Ska gå ned och kolla om Love har några kryckor i källaren. 

Nästa vecka.

Upp till Norrland för att bo i en mysig stugby strax söder om Vemdalen, gå på tur på dagarna och dricka öl i bastun på kvällarna.. 

Nu ska vi inte gå förhastat fram, men kursen "Outdoor education and recreation 7,5 högskolepoäng" kan på Svenska av mig (fritt) översättas till korvgrillning 7,5p. Vilket är helt i min smak vad gäller nivå på utbildning!