Det har hänt en grej. Jag jobbar numera sex dagar i veckan, pluggar så mycket jag hinner och tränar dem få timmar som blir över. Den senaste månaden har verkligen fått mig inse hur det är att ha fullt upp. När fritiden går åt till att återhämta sig mellan jobben och det sociala umgänget blir under dem korta träningspassen tar det på krafterna att alltid göra sitt bästa. Efter en jobbig morgon hade jag idag en lektion med en mindre ordnad klass och försökte det som gick för att hjälpa alla och hålla arbetsro. Jag sätter mig ner bredvid två tjejer och tänker att jag ändå ska försöka motivera dem till att jobba även om jag helst bara vill gå ut ur klassrummet och cykla hem. Det är då en av tjejerna går över gränsen men en kort enkel fråga på sex ord, "Är det här din dröm"? Med några följdfrågor som "Varför är du vikarie? Varför har du inget bättre jobb? Är det inte jättedåligt betalt?". Jag har svårt att svara på sådana frågor, vad finns det att säga? Nej, det är inte min dröm att vara vikarie för några elever som uppenbarligen inte klivit utanför ytterdörren och inte stått face to face mot världen. Efter ha varit arbetslös i två år har jag nu både jobb på en skola och ett gym. Och betalt, utan utbildning kan man inte kräva vad som helst i lön. Gav mig inte på att förklara det, hoppas dem en dag inser att världen inte är att hänga med sina bästa kompisar i skolan med gratis mat och sedan fika på stan + lite tv-spel på det. Men om du läser det här, har jag funderat lite kan jag berätta för dig vad min dröm är. Min dröm är att en dag få bli äventyrare. Resa jorden runt, lära ut mina kunskaper om träning och jobba med glada positiva motiverande medmänniskor. Jag är inte där idag, jag är inte där imorgon och förmodligen inte där nästa vecka heller. Men en dag, kommer jag vara där!
 |
| "Everything you can imagine is real" |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar