Sällan jag är nöjd när jag kommer sist, då är jag ju sämst, uppenbarligen. Alla andra är bättre och alla andra springer lite snabbare. Det ger givetvis svart på vitt att man tränat dåligt och att man förmodligen är lite för klen för att inte hamna på just den där så omtalade sistaplatsen. Resten av dagen är det inte mycket positivt i huvudet, man ställer inte upp för att komma sist, man ställer upp på en tävling för att vinna. Om det då skiter sig kan man ju lika gärna gå hem.
 |
| Till banan förstakontroll, lätt och ledigt med i täten. Resultat |
Idag kom just en sådan dag där jag slutade på sistaplatsen. Jag hade försökt hitta en bra dagsform genom lättare träning igår och haft jämt intag av mat idag under min nio timmars arbetsdag. Jag försökte på banan att springa så snabbt jag kunde på den mycket platta och lättlöpta bana som ej till min fördel erbjöds. Då den mentala biten inom just min orienteringsteknik haft en svacka senaste veckorna och dagens bana just krävde mycket ensamt tekniskt orienterande var det förmodligen till en fördel för dem som faktiskt trots stor spridning på gafflingarna fick springa med sällskap. Banans 8,6km (10,5km på gps) avverkades på 56min och 13 sekunder för min del, men min tid är ändå rätt oväsentlig då faktiskt alla hade bättre tid än mig. Kvällens träning är bara att glömma, gå vidare, bryta ihop, lägga mig i ett hörn och gråta och ensamt somna i tårar.
Sen att jag på gps´n snittade 5:20min/km trots 20cm snö överallt, att vi bara var fem som kom runt långa banan och att den som vann bara var 2:16 före. Att dem framför alla springer i förstalag på 10mila, hälften dragit på sig landslagskläder och att jag jobbat röven av mig under dagen förmodligen bara är parenteser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar