Hemkommen!

Precis hemkommen efter 60 mils bilkörning i ett fantastiskt fint väder som utan tvekan hade dugt för ytterligare en dag i dem Svenska fjällen. Ska nu utan att gå in på några djupare detaljer förklara hur man på tre dagar fyller alla slags depåer i kroppen både energimässigt och mentalt. En bra början är att blanda sex nationaliteter, en åldersskillnad på 20 år, obildade till doktorander och en jäkla massa skön atmosfär i fyra olika fjällstugor på en camping ingen visste fanns.

Första dagen blev ett äventyr utan dess like för dem flesta på kursen. Jag kunde inte hålla mig för att dra lite på smilet när vi för första gången skulle ta oss upp till en värmestuga på en fjälltopp 2,2 km från där vi parkerat bilarna. Många i vår grupp hade inte ens stått på ett par skidor innan, och när det var ospårat, och uppför utan dess like, hände det ibland (läs: hela tiden) att någon föll.

Dag två bjöd på ett fantastiskt fint väder. Inte speciellt mycket kläder krävdes denna dag på kroppen för att hålla sig varm när dem tre kilometerna till våffelstugan väntade på oss. Väl vid våffelstugan fick vi en "uppgift" av våran lärare, en uppgift jag aldrig tidigare fått, men gärna får fler gånger. Den gick ut på att man helt själv under en timma skulle göra ingenting på fjället. Och med tanke på att: det fanns en bergstopp några hundra meter ifrån vår utgångspunkt, det var strålande sol, jag var den enda som pallade bestiga toppen, jag njuter av att få sitta själv ibland och att utsikten från toppen var rätt okej så kändes denna uppgift ganska accepterad att få.

Dag tre bjöds vi på kraftiga vindar och snöfall, riktigt himla härligt att få känna att det biter till i kinderna och att det är på riktigt, att det inte längre är en lek och dans på rosor. Destinationen för denna dag var även den givetvis en våffelstuga, och ack så fint det var att få komma in (dock något förvånad ägare). På vägen tillbaka sedan hade jag ett känslosamt samtal med våran lärare som sa att han var alldeles rörd över att få se dessa tjugo människor som aldrig tidigare stått på ett par skidor faktiskt kunde ta sig från punkt A till B med en skidstil som faktiskt kunde kallas skidåkning trots rätt extrema förhållande för just längdskidåkning. Jag höll absolut med och tänkte efter att deras prestation faktiskt måste nämnas! 

Utöver all skidåkning blev det i vår stuga bland annat en del sena kvällar, nån öl, skitsnack med Ylva 40+ (Notera nu att du faktiskt gjort tillräckligt stort intryck för att få vara med på bloggen), vi hittade Mange på mjölkpaketet, jag skrämde slag på några Spanjorskor (haha), jag blev bjuden på kaffe av Jakob typ 5 gånger, Herman från Hong-Kong tyckte det var bättre att borsta tänderna innan frukost, men den som inte får gå onämnd är Ida, den sköna Svensken, (väldigt lättskrämd), som vi får ta hand om i Ödeshög efter vi skrämt skiten ur henne.. 

Nedan följer lite fler bilder som togs under veckan:

Herman och Stephan (lärare)

Ida och Mange

Ylva Och Ida

Jakob

Reserverar mig för alla stavfel, felskrivningar och skrämmande meningsuppbyggnader i denna text, men den här kursen lär inte ut nånting av det, vilket är helt underbart, fullt fokus på att må bra istället, och det är precis vad jag gjort!