Lugnet före stormen

Såhär veckorna mellan alla intensiva vårtävlingar och sommaren så händer det inte speciellt mycket om dagarna. Det finns mycket tid för avkoppling mellan träningarna samt läge för andra aktiviteter än just orientering. För att nämna någon var jag och Erik ute på kanotpaddling igår, det var första gången för min egen del och det var roligt att testa något nytt. Paddlingstekniken var förmodligen väldigt bristfärdig och vi såg nog inte jätteproffsiga ut men vi tog oss i alla fall framåt, närmare bestämt 13km ToR, och det får väl anses som okej antar jag. Men trots att paddlandet inte var speciellt jobbigt i stunden slocknade jag i sängen när jag kom hem efter 4h konstant paddlandes i kanoten, så nånting var det som gjorde det jobbigt i alla fall haha! 

Top 3 Highlights under våran resa var nog:

1. När jag klev i land, skulle dra upp kanoten men vred den snett så Erik fick testa flytvästen.

2. När jag övertalat Erik att åka i Örebros största fors och sedan mitt i forsen inse att det var en otroligt dum idé då vi var nära att välta runt flera gånger innan vi till slut kunde ta oss till sidan av forsen och bära kanoten på land istället. 

3. När vi såg en bäver precis framför oss i vattnet.

Idag är dessutom endast 16 dagar kvar till Jukola. Och då terrängen kommer vara skapligt kuperad blev dagens träning att följa upp Jonas på trapputmaningen vilket är relevant inför Jukola, som är nästa stora mål! 

Besegrat trappan

Någon gång i vintras planerade jag och Sebbe att åter igen besegra trappan, vi la tillfället tre dagar efter 10Mila i hopp om att vi båda skulle vara i bra form även några dagar efter 10Mila. Ihållande regn och fem plusgrader var dem yttre förutsättningarna, nervositet och osäkerhet var dem inre. Det är vid sådana här tillfällen det är så skönt att träna med någon så osvensk som Sebastian, jag  i vanlig ordning hoppas på att någon ska hoppa fram och skjuta mig i foten så att jag slipper springa eller så springer jag och gnäller på vädret medans Sebastian lugnt joggar bredvid och säger åt mig att det faktiskt är relativt bra förutsättningar då det varken är 2dm snö på marken eller ens mörkt. Han har helt rätt i det och jag inser att det är omöjligt att få nån sympati av någon som dagarna tidigare ramlat och slagit sig rätt illa på cykel men rest sig upp och skakat av sig gruset i såren och snällt fortsatt till jobbet som om inget hade hänt. 

Precis innan start dyker grundaren av trapputmaningen upp och önskar oss lycka till, han tycker det är kul att vi är där för att försöka slå rekordet och tar några bilder på oss. 

Jag blir något undrande över hans faktiska tro att vi ska slå rekordet på 01:01:46, jag menar, mitt personliga rekord på 01:02:56 satte jag under perfekta förutsättningar en sommarkväll 2013 med mycket folk och konstant intag av snabba kolhydrater från Winforce, hur skulle vi kunna spöa rekordet idag med regn och rusk utan nått intag av ens vatten, dessutom har företaget QuiteRight förlängt bansträckningen med 50m/varv vilket betydde ca 2min längre löptid än när rekordet på 01:01:46 sattes 2012. 

Varv 1.   5:20. Jag vet inte riktigt varför eller hur, men vi öppnar helt sjukt hårt. 

Varv 2.   5:42. Fortfarande hetsigt, jag får en liten lucka framför Sebbe.

Varv 3.   5:58. Efter tre gjorda varv funderade jag på att bryta, vi har öppnat för hårt.

Varv 4.   6:07. Okej men fyra varv, ett till orkar jag, då är vi hälften.

Varv 5.   6:09. Går i slutet av backen, otroligt trött, men halvvägs på 29:16 känns bra!

Varv 6.   6:10. Går tyngre och tyngre, vinglar fram i trappan. Nära att spy på väg ned.

Varv 7.   6:13. Långsammaste varvet, tar det något lugnare. Återhämtar mig något.

Varv 8.   6:10. Tungt varv, fotografering högst upp, varv tvungen att hålla mig springande. 

Varv 9.   6:08. "Sista varvet". Kör på, inser att rekordet 01:01:46 kommer att slås.

Varv 10.  5:56. Do or die. Middag på spel. Det kan gå, det kommer gå, det gick!!! 

Vet inte riktigt vart jag hämtade krafterna ifrån på slutet, men springer på allt jag har på vägen ner under sista varvet och spurtar in på 0:59:53, UNDER TIMMEN!! Helt galet, svårt att fatta. Svårsmält verkligen!

Och det var så skönt att få lyckas när någon var där och faktiskt trodde på en, att ha någon som peppande vid sidan av och att få ha en kille med svart bälte som flåsar i nacken,  motiverande! 

Här är en artikel från Sydnärkenytt

Här är en artikel från Robert Gyllberg själv aka QuiteRight

Här är alla som sprungit 2014, notera Sebbes sjukt bra tid på 1:01:01!

10Mila

(Ni som kom hit för att läsa om loppet kan skrolla ned en bit)
När jag utvärderade året 2013 i höstas kom jag fram till att min målsättning med att utmana om platserna i förstalaget fortfarande skulle vara rimliga om jag gjorde vinterträningen korrekt. Vinterträningen flöt på och vid årsskiftet var det första gången jag kände "fasen, det skulle vara sjukt coolt att faktiskt få springa i förstalaget". Bloggade då lite om mina drömmar om förstalaget men utan större ambitioner då planen egentligen var att få vara med i laget till 2015.  I och med att min korvgrillarkurs varade hela April samtidigt som vårens tävlingar så blev träningen automatiskt mindre och jag vågade/blev tvungen/valde att faktiskt vila mer än vad jag nånsin gjort under tävlingsperioden. Och eftersom träning egentligen inte är rocketscience så kom naturligtvis så även formen när jag inte längre låg på min fysiska gräns av vad jag klarar utan nu faktiskt blev starkare för var dag som gick under April då jag vilade i princip varannan dag. Med en god fysisk form och ännu finare mental form då mina klasskamrater verkligen var helt underbara i April så är det ganska lätt att springa bra. Jag blev satt på förstasträckan på vårens samtliga stafetter, vilket jag gillade då det är mycket folk och man mot man. Lite förvånad själv var jag nog att det gick tekniskt bra hela tiden och att formen fanns där, men jag tänkte att jag spelar på, tänkte inte efter så mycket, det var ju så kul att få springa i skogen, skadefri och allt! Och så veckan innan 10Mila fick jag samtalet jag väntat på i ungefär tre års tid.. "Hej Anton, hur känner du inför 10Mila? Vi tänker sätta dig på förstasträckan, i förstalaget då". Dagarna gick, jag blev förkyld, 10Mila kom närmare, jag blev frisk, vi åkte ner till Eksjö, sov i Eksjö, vaknade på tävlingsmorgonen, och ungefär här slutar den sköna känslan jag haft senaste 5 månaderna. Jag har svårt att se mig själv i tredje person, men jag gissar på att Anton Hallor den dagen var en rätt avslagen, tillbakadragen, tystlåten, ofokuserad, och jäävligt nervös kille. Där sitter världens bästa orienterare runt ett bord och äter lunch och bredvid dem sitter jag och tänker, hur fan ska det här gå, hur ska jag kunna springa denna förstasträcka utan att bli stenad till döds efteråt av mina nio lagkamrater..

Fuck it, jag gör som vanligt, det har ju gått bra dem senaste fem stafetterna.
Uppvärmning - check
Halv celsius - check
Hämtat ut och satt på mig gps - check

Lyssnat på musik - check

Och när starten gått så var det bara lägga benen på ryggen, sicken löparbana. Inte så mycket att orda om, gör ett helt perfekt teknisk lopp, och springer så fort jag orkar. Det duger för mig, och tur nog för alla andra också, det var rätt känsligt att komma i mål med så många high-fives, kramar och goda ord. Men det var inte förrns i bastun, med en kall öl i handen, jag verkligen insåg, hur bra och roligt jag ändå haft under dagen och hur roligt det är att få vara en del av Ok Tisaren!

 Här finns gps-spår på hur jag sprang!

Samarbete med Torsby Ski Tunnel

För några dagar sedan drog jag chansartat iväg ett mail till marknadsföringsansvarige för Torsby Skidtunnel med frågan om vi kunde ha något slags samarbete i sommar i och med att jag och Sebbe ska göra en del av klassikern i tunneln. Utan någon större förväntning på samarbete fick jag idag svar på min fråga. Efter att ha läst igenom svaret var jag tvungen att läsa om mailet en gång till för att se om jag bara läst nånting jag ville läsa eller om jag läst det som faktiskt stod. 

"Vi bidrar gärna med spårkort när ni kommer. 
Vi vill naturligtvis också skriva och ta lite bilder när ni kommer och om ni vill får ni gärna skicka lite "före-bilder" och berätta hur tankarna och förberedelserna fortlöper så pushar vi för er ankomst och länkar till er blogg. 

Er utmaning är väl värd att dela med andra!!!

Har ni fler funderingar är det bara att ni hör av er!

Skidhälsningar

//Linda"

Med andra ord ett svar som var över all förväntan! Och om det är nån som undrar, så är vi laddade!

Två månader till start!