Besegrat trappan

Någon gång i vintras planerade jag och Sebbe att åter igen besegra trappan, vi la tillfället tre dagar efter 10Mila i hopp om att vi båda skulle vara i bra form även några dagar efter 10Mila. Ihållande regn och fem plusgrader var dem yttre förutsättningarna, nervositet och osäkerhet var dem inre. Det är vid sådana här tillfällen det är så skönt att träna med någon så osvensk som Sebastian, jag  i vanlig ordning hoppas på att någon ska hoppa fram och skjuta mig i foten så att jag slipper springa eller så springer jag och gnäller på vädret medans Sebastian lugnt joggar bredvid och säger åt mig att det faktiskt är relativt bra förutsättningar då det varken är 2dm snö på marken eller ens mörkt. Han har helt rätt i det och jag inser att det är omöjligt att få nån sympati av någon som dagarna tidigare ramlat och slagit sig rätt illa på cykel men rest sig upp och skakat av sig gruset i såren och snällt fortsatt till jobbet som om inget hade hänt. 

Precis innan start dyker grundaren av trapputmaningen upp och önskar oss lycka till, han tycker det är kul att vi är där för att försöka slå rekordet och tar några bilder på oss. 

Jag blir något undrande över hans faktiska tro att vi ska slå rekordet på 01:01:46, jag menar, mitt personliga rekord på 01:02:56 satte jag under perfekta förutsättningar en sommarkväll 2013 med mycket folk och konstant intag av snabba kolhydrater från Winforce, hur skulle vi kunna spöa rekordet idag med regn och rusk utan nått intag av ens vatten, dessutom har företaget QuiteRight förlängt bansträckningen med 50m/varv vilket betydde ca 2min längre löptid än när rekordet på 01:01:46 sattes 2012. 

Varv 1.   5:20. Jag vet inte riktigt varför eller hur, men vi öppnar helt sjukt hårt. 

Varv 2.   5:42. Fortfarande hetsigt, jag får en liten lucka framför Sebbe.

Varv 3.   5:58. Efter tre gjorda varv funderade jag på att bryta, vi har öppnat för hårt.

Varv 4.   6:07. Okej men fyra varv, ett till orkar jag, då är vi hälften.

Varv 5.   6:09. Går i slutet av backen, otroligt trött, men halvvägs på 29:16 känns bra!

Varv 6.   6:10. Går tyngre och tyngre, vinglar fram i trappan. Nära att spy på väg ned.

Varv 7.   6:13. Långsammaste varvet, tar det något lugnare. Återhämtar mig något.

Varv 8.   6:10. Tungt varv, fotografering högst upp, varv tvungen att hålla mig springande. 

Varv 9.   6:08. "Sista varvet". Kör på, inser att rekordet 01:01:46 kommer att slås.

Varv 10.  5:56. Do or die. Middag på spel. Det kan gå, det kommer gå, det gick!!! 

Vet inte riktigt vart jag hämtade krafterna ifrån på slutet, men springer på allt jag har på vägen ner under sista varvet och spurtar in på 0:59:53, UNDER TIMMEN!! Helt galet, svårt att fatta. Svårsmält verkligen!

Och det var så skönt att få lyckas när någon var där och faktiskt trodde på en, att ha någon som peppande vid sidan av och att få ha en kille med svart bälte som flåsar i nacken,  motiverande! 

Här är en artikel från Sydnärkenytt

Här är en artikel från Robert Gyllberg själv aka QuiteRight

Här är alla som sprungit 2014, notera Sebbes sjukt bra tid på 1:01:01!