I don’t train because I like training, I train because I like winning

Men gå och drick vatten då, gå och byt bok, gå  på toa, gå och snyt dig och absolut för all del vik lite pappersflygplan. Blickarna jag fick av eleverna efter ha sagt åt dem att dem lika gärna kan göra nått helt meninglöst istället för att jobba med det jag sagt åt dem uttalade först glädje och frihet, vilket givetvis även hade vart min reaktion om jag gått i fyran och tyckt lektionen suger då någon okänd vikarie sagt åt mig att läsa.

Men efter att eleverna glatt tittat på sina klasskompisar som "woho vi får göra vad vi vill" kom några blickar tillbaka till mig som lärare, vilket jag tyckte var ganska skönt då blickarna bara kunde tydas på ett sett "vad är haken?", samtidigt frågade en elev vad straffet var för att inte vara med på lektionen. En liten stund senare innan vi skulle sluta sa jag att straffet varken var återläsning, kvarsittning, ringa hem, utskällning eller prata med rektorn. Eleverna såg nu ut som frågetecken.. Jag tog ett andetag och berättade sedan; Det finns inget straff. Ni väljer själva vilka betyg ni vill ha, ni väljer själva vad ni gör av skolan, straffet kommer synas på era betyg, på era jobb och på era karriärer. Den som vill bli bäst, bör också sköta sig bäst. Det blev helt tyst, många tittade besviket ner i golvet och insåg nog att den där jobbiga, smått dryga vikarien i gympaskor förmodligen har ganska rätt. 

Just det här slog mig här om dagen, att efter många (grymt bra, men kanske inte så relevanta) pass på gymmet, att det är inte den som tränar mest som vinner, det är den som tränar bäst. Jag kör egentligen bara ett till två pass i veckan, som jag ärligt kan säga, "jävlar vad bra pass, det här passet gjorde mig till en bättre orienterare". Det är på tok för lite, i duschen idag tänkte jag igenom min träning lite grann, och kom fram till att fan, den här veckan, har jag tränat nästan sju timmar, men endast 66 min av dem sju timmarna var 100% bra träning. Och vad är då straffet för att köra så pass lite kvalité? Jo, inget! Det finns inget straff. Det blir inga långa samtal med min tränare, jag blir inte kickad från klubben, det enda som händer är att jag blir lite sämre tränad. Sen att jag är i mitt livs form och slog rekord på 3000m igår hör kanske inte till saken, mer än att jag nästa gång springer 3000m kanske kan slå rekord igen om jag lägger in lite mer kvalité i träningen!

It is hard to fail, but it is worse never to have tried to succeed

Sällan jag är nöjd när jag kommer sist, då är jag ju sämst, uppenbarligen. Alla andra är bättre och alla andra springer lite snabbare. Det ger givetvis svart på vitt att man tränat dåligt och att man förmodligen är lite för klen för att inte hamna på just den där så omtalade sistaplatsen. Resten av dagen är det inte mycket positivt i huvudet, man ställer inte upp för att komma sist, man ställer upp på en tävling för att vinna. Om det då skiter sig kan man ju lika gärna gå hem. 

Till banan förstakontroll, lätt och ledigt med i täten.
Resultat

Idag kom just en sådan dag där jag slutade på sistaplatsen. Jag hade försökt hitta en bra dagsform genom lättare träning igår och haft jämt intag av mat idag under min nio timmars arbetsdag. Jag försökte på banan att springa så snabbt jag kunde på den mycket platta och lättlöpta bana som ej till min fördel erbjöds. Då den mentala biten inom just min orienteringsteknik haft en svacka senaste veckorna och dagens bana just krävde mycket ensamt tekniskt orienterande var det förmodligen till en fördel för dem som faktiskt trots stor spridning på gafflingarna fick springa med sällskap. Banans 8,6km (10,5km på gps) avverkades på 56min och 13 sekunder för min del, men min tid är ändå rätt oväsentlig då faktiskt alla hade bättre tid än mig. Kvällens träning är bara att glömma, gå vidare, bryta ihop, lägga mig i ett hörn och gråta och ensamt somna i tårar. 

Sen att jag på gps´n snittade 5:20min/km trots 20cm snö överallt, att vi bara var fem som kom runt långa banan och att den som vann bara var 2:16 före. Att dem framför alla springer i förstalag på 10mila, hälften dragit på sig landslagskläder och att jag jobbat röven av mig under dagen förmodligen bara är parenteser. 

You have to dream before your dreams can come true!

Nytt år nya löften, för en del, inte för andra. Jag är inte så mycket för löften, det känns som det är något man måste lyckas med under året annars har man misslyckats. Därför tycker jag det är bättre att sätta upp drömmar, bra mycket skönare att att lyckas med en dröm än att misslyckas med ett löfte. Under 2014 finns det några saker jag drömmer om, men som med allting går ingenting som planerat, vilket kan ses som både negativt och positivt! Utan inbördes ordning kommer här några av mina drömmar 2014;

I somras sprang jag trapputmaning QuiteRight styrt upp, 10 varv upp och ned för kvarntorpshögen. Den bästa tiden hade jag sista Juli, på tiden 1:02:56, vilket officiellt är bästa tiden 2013 av alla som sprungit. Men med bra grundträning i vinter och lite backträning är min dröm att under 2014 springa trapputmaningen under 60 minuter, rimligt eller inte, är det ändå något som vore kul att klara! 

Under 2014 är min målsättning att "utmana om platserna i förstalaget på både Jukola och 10Mila", men drömmen är givetvis att vara med i laget! Hur coolt vore inte det? 

När jag fyllde 21 i höstas fick jag pengar till något som jag har drömt om att göra ett tag.. nämligen Klassikern. 300 km cykel, 3 km simning, 30 km löpning och 90 km skidor. Drömmen 2014 är att börja på någon gren, hålla mig frisk och klara den under 2015. Noteras bör att jag aldrig tävlat eller cyklat ens i närheten av 30 mil i sträck, aldrig simmat längre än några hundra meter på öppet vatten, åkt 45 km skidor som längst i sträck och inte kan springa mer än 15 km innan jag får ont i foten.. Men Klassikern hade nog inte lockat om det inte var för just utmaningen! 

Sen får vi se vart jag hamnar..