Utvärdering 2014 och målen 2015

Dags att sammanfatta året 2014. En trasslig vinter fick mig tänka extra noga på vad jag tränade, sprang alla pass med ett syfte och höll hög kvalité på samtliga löppass då dem inte blev mer än 3-4 stycken i veckan. Mycket styrka och uthållighet kombinerat med högintensiva löppass gav en bra grund och när våren kom var det bara tekniken som skulle sitta på orienteringstävlingarna. Det gjorde den. Stafett efter stafett gick bra och drömmen om en biljett till förstalaget på 10mila kom närmare och närmare. Några veckor senare står jag där på startlinjen, och 47 minuter senare har jag skördat frukten som tagit månader att odla, men satans vad gott det var! 

Dagarna efter besegrade jag trappan under 60min, vilket var mitt andra mål under 2014. Rekordet står sig än idag och jag får väl klassa mig som världsrekordhållare på besegratrappan. 

Sen går det mesta åt skogen.. blir skadad och förblir skadad fram tills idag. 5 Månader. Det öppnade dock nya dörrar och klassar mig numera som en hyffsat god rullskidåkare. Jag ser ändå ljust på dessa fem månader. Mitt tävlingssug är nu enormt, jag har byggt upp en fysik i hela kroppen som förhoppningsvis gör mig mindre skadebenägen (+5kg på vågen) och jag har under dessa månader blivit lite klokare i träning, så året 2015 blir året där allt kommer vara möjligt. 

Har börjat kunna springa lite lätt och fortsätter det i samma takt kommer Nattcupen i vinter vara högt prioriterade då dessa ger otroligt gott motstånd, hög fart och mörka pass med lampa. Exakt den träningen som gör att Natt-SM och 10Mila i vår kommer gå bra, då dessa två tävlingar är vårens Mål. Jag tänker inte sätta några placeringsmål. Men känslan att vara stark och orka trycka på i 90min full fart i natten helt själv trots regn och motvind är det som är målet fysiskt, och tekniskt ska jag springa rätt! 

När solen värmer som goast sen i sommar, ska jag bjuda upp Sebastian på dans. Om det blir nån fjällmara eller cykla ner till Italien är inte bestämt, men nånting kul kommer vi garanterat styra upp. Känner att ett mål där orientering inte är inblandat är nödvändigt. Förra året cyklade vi till Boden, i år besegrade vi trappan. 

Men det som egentligen betyder mest orienteringsmässigt 2015 är givetvis Lång och Medel SM. Så om jag var bra form till 10Mila kommer formen vara ännu bättre 12-19 September. 

För att lyckas med dessa mål kommer jag fortsätta träna varierat, dvs. både cykel, gym, skidor, orientering och löpning. Och den löpträningen som bedrivs kommer vara präglad av kvalité. Ströpass 45min jogg kommer plockas bort då jag hellre vilar eller kör nått riktigt hårt istället. Jag vet själv att jag inte har några problem att träna mycket, så träningstimmar kommer det bli, men kommer gå lite i årets fotspår och köra ännu bättre kvalité på passen och alltid träna med ett syfte. 

Så varför göra allt detta offentligt, därför att jag vill det! Jag vill att andra vet om hur jag prioriterar och tänker. Däremot kommer min träningsdagbok alltid hållas hemlig! 

3  December - Nattcup. Ok Milan

10 December - Nattcup. Ok Tisaren

21 Januari - Nattcup. Hagaby

28 Januari - Nattcup. Ok Tylöskog

11 Februari - Nattcup. KFUM

25 Februari - Nattcup. Almby

11 Mars - Nattcup. Hagaby

18 Mars - Nattcup. Tisaren

27 Mars - Nyköpingsnatten

29 Mars - Måsenstafetten

2  April - Svartnatta

6  April - Kolmordkavlen

11 April - DM Ultralång Västmanland

17 April - SM NATT

18 April - Stigtomta

25 April - Boforsloppet

26 April - Letälvsträffen

1  Maj - Tisarträffen

2  Maj - Tisarträffen

3  Maj - 10MILA

14 Maj - Närkekvarteten

15 Maj - Närkekvarteten

16 Maj - Närkekvarteten

17 Maj - Närkekvarteten

14 Juni - JUKOLA

JULI -> UTMANING

12 September  -SM LÅNG

13 September  -SM LÅNG

20 September  -SM MEDEL

21 September  -SM MEDEL

22 September  -SM Stafett

Hade det vart lätt hade alla fjällvandrat i Norge. Hade det vart lätt hade alla satsat målmedvetet.

Dont tell people your dreams, show them!

Då jag och Sebastian sedan nästan ett år tillbaka bestämde oss för att cykla jorden runt innan vi blir för gamla, har vi nu kommit fram till att vi lär behöva nån slags erfarenhet innan vi ger oss iväg. Så vi bestämde oss för att vi "måste besökt och utmanat varje världsdel" innan vi drar iväg. Vi kom överens om att testa alla olika miljöer och så olika färdmedel som möjligt. Här är ett första utkast på planen:


År : 2017
Förutsättningar : Cykelsadeln
Mål : Bestiga Mont Blanc

Det första året av dem sex förberedande åren inför jorden runt kommer att genomföras på världsdelen Europa. Cykla ner till Frankrike, bestiga berget Mont Blanc och sedan cykla hem igen. Detta kommer bli den snällaste etappen av dem sex, då det är "hemmaterräng" och relativt bekanta förutsättningar.


År : 2018

Förutsättningar : Snö

Mål : På skidor ta sig igenom Alaska

Världsdelen Nordamerika. Skida och / eller ta hjälp av hundspann och förflytta sig 50 mil genom Alaskas tundra, mellan städerna Fairbanks och Anchorage. Oavsett hur vi tar oss fram är en rimlig snittfart 30 km / dagen. Vilket betyder 17 dagar utan vila. Inget längre äventyr, dock matnyttigt med relativt ovana miljöer.

År : 2019
Förutsättningar : Regnskog
Mål : oklart

När Nordamerika är gjort bär det ett år senare av till Sydamerika. Planen är att med hjälp av ett par robusta kängor och eventuellt kanot ta sig an centrala Sydamerikas fuktigaste platser. Kanske Machu pichu, eller varför inte försöka sig på nått äventyr i regnskogen. Guide / Indian lär behövas.


År : 2020
Förutsättningar : Öppet hav
Mål : Oklart

Då Oceanien även den är en världsdel, med ofantligt mycket fina öar dessutom är tanken att tills år 2020 ha tillräcklig bra båtvana för att segla runt Oceanien i några veckor. Kanske låter som en semester, men om jag känner Sebastian rätt blir det mer åt "paddla kanot" hållet än "åka på kryssning" hållet. Allt kan hända på öppet vatten!


År : 2021
Förutsättningar : Savann
Mål : Bestiga Kilimanjaro

Med lättviktsskor på och en smidig Kenyan att rygga är tanken att springa som våra förfäder under några veckor. Gå upp i soluppgången, springa tills den går ned och äta grillad hjort på kvällen. Att sedan få avsluta vistelsen med att bestiga Afrikas högsta berg är något både jag och Sebastian tyckte var så givet att vi inte knappt behövde nämna de.


År : 2022
Förutsättningar : Asien
Mål : Oklart

Det enda färdmedlet vi inte testat är att flyga, men då människan för att kunna flyga behöver en del hjälpmedel kändes det som en klurig utmaning. Därför är nu tanken istället att springa en bit på Kinamuren. Men då det kanske blir lite för klen utmaning kommer den utmaning förmodligen att ändras. Så är det någon som har en bra utmaning till oss i Asien tar vi tacksamt emot förslag!!


År : 2024 - 2026.
Förutsättningar : Alla
Mål : Cykla jorden runt.

Japp. Så är tanken!

Time to say goodbye

Efter mitt väl genomförda lopp på Jukola kom det fram många vänner och ovänner, klubbkamrater som konkurrenter och frågade mig vad det var som hände under banan, hur jag kunde vara så långt efter täten in i mål på förstasträckan. Alla med ett antigen besviket eller frågande ansiktsuttryck. 

Jag svarade alla ungefär likadant, genom att inte säga nånting alls. 

För jag vet faktiskt inte vad jag ska svara en besviken klubbkamrat, jag gjorde mitt bästa på banan, jag var förberedd på terrängen, jag var i bra form och jag är glad att jag kunde springa. 

En liknande grej hände veckan innan Jukola, jag snackar träning med en kompis och vi kommer in på hur mycket vi tränar. När jag berättar vad jag kört tidigare under veckan får jag ett frågande ansiktsuttryck och snabbt en kommentar på det med frågan "Vafan, kör du bara att pass per dag? Vad har hänt Anton, körde inte du dubbla pass tidigare?".  

Nu senast, efter "träningslägret" jag precis är hemkommen från blev det också en del besvikna och undrande kommentarer på varför jag bröt tävlingarna, hur jag kunde tappa tid på vissa träningar och varför jag inte körde alla pass. Att jag egentligen borde vart med och slagits i toppen och att jag presterar under min normala kapacitet. 

Sen jag gjorde illa mitt knä för drygt en månad sedan har det gått trögt. 

Som skadad är det svårt nog att bara bli av med skadan, men när trycket utifrån även påminner en om att man ska prestera och helst bli hel tills imorgon är det med ledsna och besvikna ögon man ser på sig själv som misslyckad dagen efter när man tvingats bryta p.g.a smärta då dem orimliga kraven utifrån är det enda man går efter. Givetvis är det okej om någon undrar hur loppet/träningen har gått, vissa kanske till och med bryr sig. Jag antar att folk även har all rätt att både bli arga, ledsna eller kanske glada för ens mindre lyckade prestationer. Men det som gör mig ledsen är när jag måste ta emot andras besvikelse över mina egna resultat. Det är klart att jag inte är nöjd över att bryta en träning eller vara långt efter på tävling, men låt besvikelsen tas hand om av mig!

Seger på Sommarlandssprinten

Med blandade känslor och osäker form kom jag till slut till start på sommarlandssprinten i Skara. Beslutet att ändå starta med bara en vecka kvar till Jukola motiverade jag tyst för mig själv genom att "om jag inte kan springa idag kan jag inte springa om en vecka heller". Knät gjorde väldigt ont på uppvärmningen och jag höll den kortare än vanligt, fast något som ändå var positivt på uppvärmningen var att smärtan i foten inte kändes alls och att det "bara" var knät som smärtade.  Nåväl, startskottet går och dem kommande 17 min är smärtan i knät borta med vinden. Jag springer och tänker på hur Kyburz skulle gjort, hur han hade tänkt och hur fort han skulle sprungit, efter ca halva banans 3100m är jag först och kroppen svarar bra så det fanns ingen anledning att slå av på tempot. Kommer ifrån dem bakomjagande och kan avsluta loppet relativt lugnt, och det är av ren njutningen jag springer först in på loppet och över mållinjen. Helt sjukt roligt, och det var ungefär det svaret jag ville ha av kroppen, en god form och ett knä som ändå samarbetar någorlunda! Sen att man är på ett fett vattenland med ett gäng sköna polare gör att dagen får fem av fem toasters!

Här finns sträcktider

Lugnet före stormen

Såhär veckorna mellan alla intensiva vårtävlingar och sommaren så händer det inte speciellt mycket om dagarna. Det finns mycket tid för avkoppling mellan träningarna samt läge för andra aktiviteter än just orientering. För att nämna någon var jag och Erik ute på kanotpaddling igår, det var första gången för min egen del och det var roligt att testa något nytt. Paddlingstekniken var förmodligen väldigt bristfärdig och vi såg nog inte jätteproffsiga ut men vi tog oss i alla fall framåt, närmare bestämt 13km ToR, och det får väl anses som okej antar jag. Men trots att paddlandet inte var speciellt jobbigt i stunden slocknade jag i sängen när jag kom hem efter 4h konstant paddlandes i kanoten, så nånting var det som gjorde det jobbigt i alla fall haha! 

Top 3 Highlights under våran resa var nog:

1. När jag klev i land, skulle dra upp kanoten men vred den snett så Erik fick testa flytvästen.

2. När jag övertalat Erik att åka i Örebros största fors och sedan mitt i forsen inse att det var en otroligt dum idé då vi var nära att välta runt flera gånger innan vi till slut kunde ta oss till sidan av forsen och bära kanoten på land istället. 

3. När vi såg en bäver precis framför oss i vattnet.

Idag är dessutom endast 16 dagar kvar till Jukola. Och då terrängen kommer vara skapligt kuperad blev dagens träning att följa upp Jonas på trapputmaningen vilket är relevant inför Jukola, som är nästa stora mål! 

Besegrat trappan

Någon gång i vintras planerade jag och Sebbe att åter igen besegra trappan, vi la tillfället tre dagar efter 10Mila i hopp om att vi båda skulle vara i bra form även några dagar efter 10Mila. Ihållande regn och fem plusgrader var dem yttre förutsättningarna, nervositet och osäkerhet var dem inre. Det är vid sådana här tillfällen det är så skönt att träna med någon så osvensk som Sebastian, jag  i vanlig ordning hoppas på att någon ska hoppa fram och skjuta mig i foten så att jag slipper springa eller så springer jag och gnäller på vädret medans Sebastian lugnt joggar bredvid och säger åt mig att det faktiskt är relativt bra förutsättningar då det varken är 2dm snö på marken eller ens mörkt. Han har helt rätt i det och jag inser att det är omöjligt att få nån sympati av någon som dagarna tidigare ramlat och slagit sig rätt illa på cykel men rest sig upp och skakat av sig gruset i såren och snällt fortsatt till jobbet som om inget hade hänt. 

Precis innan start dyker grundaren av trapputmaningen upp och önskar oss lycka till, han tycker det är kul att vi är där för att försöka slå rekordet och tar några bilder på oss. 

Jag blir något undrande över hans faktiska tro att vi ska slå rekordet på 01:01:46, jag menar, mitt personliga rekord på 01:02:56 satte jag under perfekta förutsättningar en sommarkväll 2013 med mycket folk och konstant intag av snabba kolhydrater från Winforce, hur skulle vi kunna spöa rekordet idag med regn och rusk utan nått intag av ens vatten, dessutom har företaget QuiteRight förlängt bansträckningen med 50m/varv vilket betydde ca 2min längre löptid än när rekordet på 01:01:46 sattes 2012. 

Varv 1.   5:20. Jag vet inte riktigt varför eller hur, men vi öppnar helt sjukt hårt. 

Varv 2.   5:42. Fortfarande hetsigt, jag får en liten lucka framför Sebbe.

Varv 3.   5:58. Efter tre gjorda varv funderade jag på att bryta, vi har öppnat för hårt.

Varv 4.   6:07. Okej men fyra varv, ett till orkar jag, då är vi hälften.

Varv 5.   6:09. Går i slutet av backen, otroligt trött, men halvvägs på 29:16 känns bra!

Varv 6.   6:10. Går tyngre och tyngre, vinglar fram i trappan. Nära att spy på väg ned.

Varv 7.   6:13. Långsammaste varvet, tar det något lugnare. Återhämtar mig något.

Varv 8.   6:10. Tungt varv, fotografering högst upp, varv tvungen att hålla mig springande. 

Varv 9.   6:08. "Sista varvet". Kör på, inser att rekordet 01:01:46 kommer att slås.

Varv 10.  5:56. Do or die. Middag på spel. Det kan gå, det kommer gå, det gick!!! 

Vet inte riktigt vart jag hämtade krafterna ifrån på slutet, men springer på allt jag har på vägen ner under sista varvet och spurtar in på 0:59:53, UNDER TIMMEN!! Helt galet, svårt att fatta. Svårsmält verkligen!

Och det var så skönt att få lyckas när någon var där och faktiskt trodde på en, att ha någon som peppande vid sidan av och att få ha en kille med svart bälte som flåsar i nacken,  motiverande! 

Här är en artikel från Sydnärkenytt

Här är en artikel från Robert Gyllberg själv aka QuiteRight

Här är alla som sprungit 2014, notera Sebbes sjukt bra tid på 1:01:01!

10Mila

(Ni som kom hit för att läsa om loppet kan skrolla ned en bit)
När jag utvärderade året 2013 i höstas kom jag fram till att min målsättning med att utmana om platserna i förstalaget fortfarande skulle vara rimliga om jag gjorde vinterträningen korrekt. Vinterträningen flöt på och vid årsskiftet var det första gången jag kände "fasen, det skulle vara sjukt coolt att faktiskt få springa i förstalaget". Bloggade då lite om mina drömmar om förstalaget men utan större ambitioner då planen egentligen var att få vara med i laget till 2015.  I och med att min korvgrillarkurs varade hela April samtidigt som vårens tävlingar så blev träningen automatiskt mindre och jag vågade/blev tvungen/valde att faktiskt vila mer än vad jag nånsin gjort under tävlingsperioden. Och eftersom träning egentligen inte är rocketscience så kom naturligtvis så även formen när jag inte längre låg på min fysiska gräns av vad jag klarar utan nu faktiskt blev starkare för var dag som gick under April då jag vilade i princip varannan dag. Med en god fysisk form och ännu finare mental form då mina klasskamrater verkligen var helt underbara i April så är det ganska lätt att springa bra. Jag blev satt på förstasträckan på vårens samtliga stafetter, vilket jag gillade då det är mycket folk och man mot man. Lite förvånad själv var jag nog att det gick tekniskt bra hela tiden och att formen fanns där, men jag tänkte att jag spelar på, tänkte inte efter så mycket, det var ju så kul att få springa i skogen, skadefri och allt! Och så veckan innan 10Mila fick jag samtalet jag väntat på i ungefär tre års tid.. "Hej Anton, hur känner du inför 10Mila? Vi tänker sätta dig på förstasträckan, i förstalaget då". Dagarna gick, jag blev förkyld, 10Mila kom närmare, jag blev frisk, vi åkte ner till Eksjö, sov i Eksjö, vaknade på tävlingsmorgonen, och ungefär här slutar den sköna känslan jag haft senaste 5 månaderna. Jag har svårt att se mig själv i tredje person, men jag gissar på att Anton Hallor den dagen var en rätt avslagen, tillbakadragen, tystlåten, ofokuserad, och jäävligt nervös kille. Där sitter världens bästa orienterare runt ett bord och äter lunch och bredvid dem sitter jag och tänker, hur fan ska det här gå, hur ska jag kunna springa denna förstasträcka utan att bli stenad till döds efteråt av mina nio lagkamrater..

Fuck it, jag gör som vanligt, det har ju gått bra dem senaste fem stafetterna.
Uppvärmning - check
Halv celsius - check
Hämtat ut och satt på mig gps - check

Lyssnat på musik - check

Och när starten gått så var det bara lägga benen på ryggen, sicken löparbana. Inte så mycket att orda om, gör ett helt perfekt teknisk lopp, och springer så fort jag orkar. Det duger för mig, och tur nog för alla andra också, det var rätt känsligt att komma i mål med så många high-fives, kramar och goda ord. Men det var inte förrns i bastun, med en kall öl i handen, jag verkligen insåg, hur bra och roligt jag ändå haft under dagen och hur roligt det är att få vara en del av Ok Tisaren!

 Här finns gps-spår på hur jag sprang!

Samarbete med Torsby Ski Tunnel

För några dagar sedan drog jag chansartat iväg ett mail till marknadsföringsansvarige för Torsby Skidtunnel med frågan om vi kunde ha något slags samarbete i sommar i och med att jag och Sebbe ska göra en del av klassikern i tunneln. Utan någon större förväntning på samarbete fick jag idag svar på min fråga. Efter att ha läst igenom svaret var jag tvungen att läsa om mailet en gång till för att se om jag bara läst nånting jag ville läsa eller om jag läst det som faktiskt stod. 

"Vi bidrar gärna med spårkort när ni kommer. 
Vi vill naturligtvis också skriva och ta lite bilder när ni kommer och om ni vill får ni gärna skicka lite "före-bilder" och berätta hur tankarna och förberedelserna fortlöper så pushar vi för er ankomst och länkar till er blogg. 

Er utmaning är väl värd att dela med andra!!!

Har ni fler funderingar är det bara att ni hör av er!

Skidhälsningar

//Linda"

Med andra ord ett svar som var över all förväntan! Och om det är nån som undrar, så är vi laddade!

Två månader till start!

Success is predictable

Två timmar distans på morgonen, en timma styrka på kvällen.
Styrka på morgonen, löppass efter lunch, styrka igen på kvällen.
Träningstävling förmiddag, styrka kvällen.
Tre timmar distanspass cykel morgon, inomhusintervaller kvällen.
Distanspass skog förmiddag, cykelintervaller kväll.

Dag in dag ut, det är mörkt när man går upp, det är mörkt när man går och lägger sig. Man tränar, jobbar, äter, tränar lite mer, äter igen och somnar sedan. Vecka för vecka, månad för månad. Jag valde att efter säsongens slut i höstas att inte ha någon viloperiod, jag ansåg mig tillräckligt mentalt stark för att gå direkt på vinterträningen och kände att jag behövde så mycket försprång jag kunde få i min träning jämfört med konkurrenterna. Givetvis en chansning att hoppa över viloperioden, att risken för att släppa upp träningen för tidigt i vår skulle ge en för tidig formtopp och att träningen sista veckorna skulle bli inkonsekvent. Men då jag gjort jobbet nere i gruvan under sex månader tid i vinter har jag nu dem senaste tre veckorna vågat vila och kört mer tävlingsfart i skog, och formen har då även kommit som ett brev på posten.


Söndag 6 April. Första segern i H21 2014
Torfejden

Söndag 13 April. Andraplats och stabilt lopp.
Urban-Hjärne kampen

Torsdag 18 April. Bra lopp med skön tätkänsla genom hela loppet.
Förstasträckan Stigtomtakaveln

Söndag 20 April. Att komma femma i H21 E2 med 90 startande och att dessutom vara garanterad en plats i E1 nästa helg säger väl kanske nått om att målet "Orka en långdistans" är klarat.Sträcktider

14,4 km. 94 min. 6:33 min/km. Jobbigt som fan men fint som snus. 

Om två veckor är det dessutom 10Mila, vårens viktigaste tävling, målet sedan fler år tillbaka är att få ta en plats i Ok Tisarens förstalag, jag har nu under April visat vart jag står och hur bra jag är, om sedan Uk tycker det räcker för en plats i förstalaget, får jag reda på imorgon.

Nu ska det bli skönt att återgå till vardagen efter en mentalt och fysiskt jobbig tävlingshelg, det vill säga tillbaka till 100% studietakt på Örebro Universitet. Den här veckan kommer bjuda på bland annat pizzabak, skogspromenad, hästridning, grottutforskning, bergsklättring och givetvis skönt häng med alla inte allt för friluftslivsutbildade klasskamrater! 

Film från Hede

Satt och pillade lite med materialet från Hede, här är resultatet:

Hemkommen!

Precis hemkommen efter 60 mils bilkörning i ett fantastiskt fint väder som utan tvekan hade dugt för ytterligare en dag i dem Svenska fjällen. Ska nu utan att gå in på några djupare detaljer förklara hur man på tre dagar fyller alla slags depåer i kroppen både energimässigt och mentalt. En bra början är att blanda sex nationaliteter, en åldersskillnad på 20 år, obildade till doktorander och en jäkla massa skön atmosfär i fyra olika fjällstugor på en camping ingen visste fanns.

Första dagen blev ett äventyr utan dess like för dem flesta på kursen. Jag kunde inte hålla mig för att dra lite på smilet när vi för första gången skulle ta oss upp till en värmestuga på en fjälltopp 2,2 km från där vi parkerat bilarna. Många i vår grupp hade inte ens stått på ett par skidor innan, och när det var ospårat, och uppför utan dess like, hände det ibland (läs: hela tiden) att någon föll.

Dag två bjöd på ett fantastiskt fint väder. Inte speciellt mycket kläder krävdes denna dag på kroppen för att hålla sig varm när dem tre kilometerna till våffelstugan väntade på oss. Väl vid våffelstugan fick vi en "uppgift" av våran lärare, en uppgift jag aldrig tidigare fått, men gärna får fler gånger. Den gick ut på att man helt själv under en timma skulle göra ingenting på fjället. Och med tanke på att: det fanns en bergstopp några hundra meter ifrån vår utgångspunkt, det var strålande sol, jag var den enda som pallade bestiga toppen, jag njuter av att få sitta själv ibland och att utsikten från toppen var rätt okej så kändes denna uppgift ganska accepterad att få.

Dag tre bjöds vi på kraftiga vindar och snöfall, riktigt himla härligt att få känna att det biter till i kinderna och att det är på riktigt, att det inte längre är en lek och dans på rosor. Destinationen för denna dag var även den givetvis en våffelstuga, och ack så fint det var att få komma in (dock något förvånad ägare). På vägen tillbaka sedan hade jag ett känslosamt samtal med våran lärare som sa att han var alldeles rörd över att få se dessa tjugo människor som aldrig tidigare stått på ett par skidor faktiskt kunde ta sig från punkt A till B med en skidstil som faktiskt kunde kallas skidåkning trots rätt extrema förhållande för just längdskidåkning. Jag höll absolut med och tänkte efter att deras prestation faktiskt måste nämnas! 

Utöver all skidåkning blev det i vår stuga bland annat en del sena kvällar, nån öl, skitsnack med Ylva 40+ (Notera nu att du faktiskt gjort tillräckligt stort intryck för att få vara med på bloggen), vi hittade Mange på mjölkpaketet, jag skrämde slag på några Spanjorskor (haha), jag blev bjuden på kaffe av Jakob typ 5 gånger, Herman från Hong-Kong tyckte det var bättre att borsta tänderna innan frukost, men den som inte får gå onämnd är Ida, den sköna Svensken, (väldigt lättskrämd), som vi får ta hand om i Ödeshög efter vi skrämt skiten ur henne.. 

Nedan följer lite fler bilder som togs under veckan:

Herman och Stephan (lärare)

Ida och Mange

Ylva Och Ida

Jakob

Reserverar mig för alla stavfel, felskrivningar och skrämmande meningsuppbyggnader i denna text, men den här kursen lär inte ut nånting av det, vilket är helt underbart, fullt fokus på att må bra istället, och det är precis vad jag gjort! 

Korvgrillning 7,5p

Dem senaste månaderna har jag oroat mig över en enda sak, hur jag ska ta mig igenom kursen Outdoor education and recreation utan att dö. Åtskilliga samtal fram och tillbaka med både lärare, överlevnadsexperter och vildmarksguider har skett. Vad ska jag ha för kläder? Vad blir det för väder? Behöver jag någon speciell utrustning? Hur använder man turskidor? Hur kallt kommer det bli att sova i en snöbivack? Vilka andra stjärnor ska jag gå med? Kommer jag klara det trots att kursen är på Engelska?

I måndags började så äntligen allvaret.. Nervös, beredd på det oförberedda och jäkligt laddad satte jag mig i sal G102 på Örebro Universitet.  Kort introduktion och sedan direkt ut i skogen.. finner ganska snabbt en annan skön Svensk och känner mig relativt trygg i gruppen. Väl i skogen gör vi upp en eld.. och ungefär här börjar jag inse vad för klass jag hamnat i. "Can I throw the apple in the fire?" "Wow, the fire is actually hot!" "What is this? (pekar på en orienteringskärm)".. Mina klasskamrater är uppenbarligen inte några stjärnor på vildmarksliv.. dock verkar dem jäkligt sköna socialt. Och resterande tiden under Måndagen sitter vi  i skogen och grillar. 

I Tisdags.

Grillade med 23 sköna dudes ute i skogen hela dagen. 

(På kvällen väntade sedan ett pass på gymmet med Sofia, ett lugnt ben max-pass med fokus på tekniken.. trodde jag. Drygt två timmar senare var min förmåga att gå kraftigt reducerad) 

Idag.

Dagens dubbla pass med orienteringsgymnasiet genomfördes med en smärta i benen från gårdagens gympass som förmodligen inte kan beskrivas med ord. Ska gå ned och kolla om Love har några kryckor i källaren. 

Nästa vecka.

Upp till Norrland för att bo i en mysig stugby strax söder om Vemdalen, gå på tur på dagarna och dricka öl i bastun på kvällarna.. 

Nu ska vi inte gå förhastat fram, men kursen "Outdoor education and recreation 7,5 högskolepoäng" kan på Svenska av mig (fritt) översättas till korvgrillning 7,5p. Vilket är helt i min smak vad gäller nivå på utbildning!

Låt oss kalla det en utmaning

Sommaren 2013 var årets stora utmaning att cykla sträckan Hallsberg - Boden. Det var på många sett det både jobbigaste jag nånsin gjort men framförallt när jag tittar tillbaka på det även det absolut coolaste och roligaste jag gjort. Att under tio dagar bara cykla igenom Sverige under den fantastiska sommarsolen. Livet på en pinne! Jag och Sebastian är nog två killar som passar bra tillsammans vad gäller utmaningar. Han är monstret som bara kör på, jag är den som planerar, han anpassar sig till allt, jag är spontan, han tar ingenting speciellt hårt, jag håller upp stämningen. Sommaren 2014 är vi ett år äldre, ett år klokare och vi har båda 500h mer träning i kroppen. Därför är känns det naturligt att kliva upp ett pinnhål, gå steget längre, göra det alla Svenskar bör ha gjort innan döden, ha det mest Svenska målet, slutföra något många drömmer om, att genomföra en Svensk klassiker. För att "ha klarat en Svensk klassiker" ska man ha åkt Vasaloppet 9 mil i Mars. Cyklat 30 mil runt Vättern i Juni.  Att ha simmat 3 km i Västerdalälven i Juli. Samt att ha sprungit 3 mil runt Lidingö i September. Med andra ord krävs 423 km förflyttning under tolv månader. Men vi tänkte korta ned tidsramen lite, med ungefär 91 gånger..

Sebbe, och Johan också om du ska med, läs noga, här kommer planen:

Fredagen den 4 Juli.
Bilresa på eftermiddagen upp till Torsby.

Lördagen den 5 Juli.
Tunneln öppnar klockan 10, och stänger klockan 19. Tunneln är 1250m, vilket betyder att 72 varv måste avverkas på nio timmar.

Söndagen den 6 Juli.
Hemresa 300 km med cykel (Torsby -> Hallsberg inklusive lite omvägar ) tillsammans med följebil. Start klockan 04:00. Första stoppet blir frukost i Kil klockan halv åtta, Anna kommer bjuda på wraps. Resten av stoppen blir av när det behövs.

Måndagen den 7 Juli.
Simning i Hemsjön 3 km. Förmodligen blir det att runda en ö mitt på sjön två gånger.

Tisdagen den 8 Juli.
Sista etappen, 30 km löpning. För att få det relevant ska vi springa det på stig givetvis. Förmodligen 3 varv på 10 km spåret i Karlslund.

Nu vet vi vad som gäller, nu är det bara börja träna! Och är det någon som känner att den vill följa med, går det jättebra, släng iväg en kommentar, ett sms eller dyk upp i Torsby 5 Juli!

Testlopp

Åter igen träning, åter igen dags för testlopp. Börjar få koll nu hur ett sådant ska springas och tänkte därför ge lite tips om hur man bäst springer ett testlopp. Testloppet jag sprang idag gick på ett starkt kuperat motionsspår där det antingen är brant uppför eller brant nedför, inte alls något att föredra om man vill ha snabba km/tider.. men absolut ett bra val om man som mig är lite halvinvalid och får ont i fötterna när underlaget blir för hårt. Här nedan kommer fyra enkla tips som får dina tider på din löprunda att sänkas rejält!

1. Värm upp med någon som springer alldeles fört fort, så att du är varm och härligt småtrött i kroppen redan innan start.

2. Öppna hårt, det är viktigt att få en bra start. Helst ska mjölksyran komma första minuten och konkurrenterna då redan vara långt bakom.

3. Publiklöp gärna, när du springer om nån är det viktigt att springa lite extra fort så att personen i fråga verkligen ser hur snabb du är.

4.  Och fast det är tävling så handlar det ändå inte om att vinna, det handlar om att vinna stort!

The best athlete is made during the off season

I flygplanet hem från Spanien hade jag tid att fundera lite på vad jag faktiskt ville uppnå i vår, och vad jag bör fokusera på. Tidigare år har jag egentligen sprungit allt som går, sprungit igenom tävling efter tävling och inte riktigt brytt mig om varför jag springer mer än för att det är jäkligt roligt att tävla. Tävlingsinstinkten är givetvis kvar här idag, om än kanske till och med lite starkare, men ska man lyckas på hög nivå tror jag det är svårt att ge 100% på varje tävling i två gånger i veckan från Mars till November utan att klappa igenom mentalt. Så därför, till 2014, har jag noggrant valt ut en fåtal tävlingar som jag kommer springa med fullt fokus, medans resten får ses som lite mer "träning". Det känns som ett steg framåt att själv våga prioritera bort stora tävlingar för att lägga fokus på ännu större tävlingar. Även i min grundträning har jag fått mig en liten tankeställare, det efter ett träningssamtal med min tränare som frågade mig hur många timmar på gymmet  jag trodde Kenenisa Bekele lägger varje dag..  Jag har därför i helgen tänk om och tänkt rätt och genomfört 4 sjukt bra träningspass! 

Lördag morgon. Mysigt pass med Erik i skogen, blandat
tempo, snabbt i mitten och långsamt i början/slutet.
Pigg kropp och bra sällskap. 

Fredag kväll. 3000m test inomhus. Jätteseg kropp,
inte alls den känslan man vill ha på ett testlopp. Men endast
sex sekunder från personbästa. Ändå nöjd!

Söndag kväll. Intervaller på cykel. Blev tuffare än väntat, mest för att visa
deltagarna hur svettig man faktiskt ska bli på ett träningspass. 5stk 4 min intervaller.
Schööönt avslut på helgen! 

Söndag morgon Långa intervaller stod på schemat.
5 stk 5min med 2min vila på ett måttligt kuperat elljusspår.
Kroppen blev piggare och piggare.
Tiden är från intervall nr.4.  

Träningsläger i Spanien

What's happened in La Marina stays in La Marina

Efter månader av väntan kom till slut dagen då planet till Alicante skulle avgå från Göteborg. En härlig utlandssemester vid medelhavet väntade, och att resa bort en vecka med världens skönaste gäng till solen ger mig väldigt mycket energi, vilket skulle visa sig behövas då en del träning stod på schemat mellan alla måltider och vilostunder. Vi var lite över tjugo personer med på lägret och vi bodde på en camping några mil utanför Alicante. Mina tre goa rumskamrater under veckan var Leffe, Jonas och Simon, alla väldigt bra på att snarka skulle det visa sig. Dagarna där nere såg ut ganska lika;

07:00 Gröt till frukost framför den tyska varianten av MTV.

09:00 Träning, oftast långt som bara fan, ibland över två timmar orientering i antingen mjuk sandterräng eller i  kuperade berg.

12:00 Lunch, som regel bestod av apelsin och vitt bröd för min del.

14:00 Träning igen, nu fokus på fart och högre intensitet, upp emot timman i tävlingstempo. 

18:00 Middag, vanligen Leif som stod för tillagningen av köttet och Jag och Jonas för inhandlingen av den dagliga flaska vin vi drack tillsammans med middagarna. 

21:00 Läggdags

En del kartor från träningarna ligger ute på min kartpärm, och den sista träningen vi sprang tillsammans var en medeldistans som även var lägermästerskap. Lilian krossade med 6 minuter i tjejklassen och i herrklassen fick jag faktiskt stå överst på pallen, lite drygt 5 minuter före Hallmen och Oskar som kom 2a respektive 3a. Karta från det finns här -> Alicante lägermästerskap <- . Efter lägermästerskapet blev det buffé på kvällen, efter buffén var samtliga fortfarande hungriga och vi gick därför och åt igen på ett annat ställe. Senare på kvällen blev det citron med tillbehör, bad i havet utan tillbehör och för vissa sedan en kortare vistelse på det så omtalade Nancys, även om det egentligen bör vara osagt. Nedan följer några bilder och en kortare film på lilla Leif som äter salt till frukost och Sebbe som berättar att allt är luuugnt! 

Stark..

66 kontroller och 140min senare mår man! 

Jag är nu ganska nyss hemkommen och summerar lägret som jävligt fräscht även om allt som hände där varken bör efterliknas eller omnämnas, men det är luuuuugnt!

I don’t train because I like training, I train because I like winning

Men gå och drick vatten då, gå och byt bok, gå  på toa, gå och snyt dig och absolut för all del vik lite pappersflygplan. Blickarna jag fick av eleverna efter ha sagt åt dem att dem lika gärna kan göra nått helt meninglöst istället för att jobba med det jag sagt åt dem uttalade först glädje och frihet, vilket givetvis även hade vart min reaktion om jag gått i fyran och tyckt lektionen suger då någon okänd vikarie sagt åt mig att läsa.

Men efter att eleverna glatt tittat på sina klasskompisar som "woho vi får göra vad vi vill" kom några blickar tillbaka till mig som lärare, vilket jag tyckte var ganska skönt då blickarna bara kunde tydas på ett sett "vad är haken?", samtidigt frågade en elev vad straffet var för att inte vara med på lektionen. En liten stund senare innan vi skulle sluta sa jag att straffet varken var återläsning, kvarsittning, ringa hem, utskällning eller prata med rektorn. Eleverna såg nu ut som frågetecken.. Jag tog ett andetag och berättade sedan; Det finns inget straff. Ni väljer själva vilka betyg ni vill ha, ni väljer själva vad ni gör av skolan, straffet kommer synas på era betyg, på era jobb och på era karriärer. Den som vill bli bäst, bör också sköta sig bäst. Det blev helt tyst, många tittade besviket ner i golvet och insåg nog att den där jobbiga, smått dryga vikarien i gympaskor förmodligen har ganska rätt. 

Just det här slog mig här om dagen, att efter många (grymt bra, men kanske inte så relevanta) pass på gymmet, att det är inte den som tränar mest som vinner, det är den som tränar bäst. Jag kör egentligen bara ett till två pass i veckan, som jag ärligt kan säga, "jävlar vad bra pass, det här passet gjorde mig till en bättre orienterare". Det är på tok för lite, i duschen idag tänkte jag igenom min träning lite grann, och kom fram till att fan, den här veckan, har jag tränat nästan sju timmar, men endast 66 min av dem sju timmarna var 100% bra träning. Och vad är då straffet för att köra så pass lite kvalité? Jo, inget! Det finns inget straff. Det blir inga långa samtal med min tränare, jag blir inte kickad från klubben, det enda som händer är att jag blir lite sämre tränad. Sen att jag är i mitt livs form och slog rekord på 3000m igår hör kanske inte till saken, mer än att jag nästa gång springer 3000m kanske kan slå rekord igen om jag lägger in lite mer kvalité i träningen!

It is hard to fail, but it is worse never to have tried to succeed

Sällan jag är nöjd när jag kommer sist, då är jag ju sämst, uppenbarligen. Alla andra är bättre och alla andra springer lite snabbare. Det ger givetvis svart på vitt att man tränat dåligt och att man förmodligen är lite för klen för att inte hamna på just den där så omtalade sistaplatsen. Resten av dagen är det inte mycket positivt i huvudet, man ställer inte upp för att komma sist, man ställer upp på en tävling för att vinna. Om det då skiter sig kan man ju lika gärna gå hem. 

Till banan förstakontroll, lätt och ledigt med i täten.
Resultat

Idag kom just en sådan dag där jag slutade på sistaplatsen. Jag hade försökt hitta en bra dagsform genom lättare träning igår och haft jämt intag av mat idag under min nio timmars arbetsdag. Jag försökte på banan att springa så snabbt jag kunde på den mycket platta och lättlöpta bana som ej till min fördel erbjöds. Då den mentala biten inom just min orienteringsteknik haft en svacka senaste veckorna och dagens bana just krävde mycket ensamt tekniskt orienterande var det förmodligen till en fördel för dem som faktiskt trots stor spridning på gafflingarna fick springa med sällskap. Banans 8,6km (10,5km på gps) avverkades på 56min och 13 sekunder för min del, men min tid är ändå rätt oväsentlig då faktiskt alla hade bättre tid än mig. Kvällens träning är bara att glömma, gå vidare, bryta ihop, lägga mig i ett hörn och gråta och ensamt somna i tårar. 

Sen att jag på gps´n snittade 5:20min/km trots 20cm snö överallt, att vi bara var fem som kom runt långa banan och att den som vann bara var 2:16 före. Att dem framför alla springer i förstalag på 10mila, hälften dragit på sig landslagskläder och att jag jobbat röven av mig under dagen förmodligen bara är parenteser. 

You have to dream before your dreams can come true!

Nytt år nya löften, för en del, inte för andra. Jag är inte så mycket för löften, det känns som det är något man måste lyckas med under året annars har man misslyckats. Därför tycker jag det är bättre att sätta upp drömmar, bra mycket skönare att att lyckas med en dröm än att misslyckas med ett löfte. Under 2014 finns det några saker jag drömmer om, men som med allting går ingenting som planerat, vilket kan ses som både negativt och positivt! Utan inbördes ordning kommer här några av mina drömmar 2014;

I somras sprang jag trapputmaning QuiteRight styrt upp, 10 varv upp och ned för kvarntorpshögen. Den bästa tiden hade jag sista Juli, på tiden 1:02:56, vilket officiellt är bästa tiden 2013 av alla som sprungit. Men med bra grundträning i vinter och lite backträning är min dröm att under 2014 springa trapputmaningen under 60 minuter, rimligt eller inte, är det ändå något som vore kul att klara! 

Under 2014 är min målsättning att "utmana om platserna i förstalaget på både Jukola och 10Mila", men drömmen är givetvis att vara med i laget! Hur coolt vore inte det? 

När jag fyllde 21 i höstas fick jag pengar till något som jag har drömt om att göra ett tag.. nämligen Klassikern. 300 km cykel, 3 km simning, 30 km löpning och 90 km skidor. Drömmen 2014 är att börja på någon gren, hålla mig frisk och klara den under 2015. Noteras bör att jag aldrig tävlat eller cyklat ens i närheten av 30 mil i sträck, aldrig simmat längre än några hundra meter på öppet vatten, åkt 45 km skidor som längst i sträck och inte kan springa mer än 15 km innan jag får ont i foten.. Men Klassikern hade nog inte lockat om det inte var för just utmaningen! 

Sen får vi se vart jag hamnar..